 |
Babysmita's Blog
Do you even know what ekushey february is? Any idea?????
Related to country: Bangladesh
available in: (original) | | | | | | | | |
|
If you dont have any idea, have a look at my previous blog entry and you'll know. Many do not know that it is International Mother's Day. You should know about it> We are the only nation which lost many youths for our language.
Savez-vous même ce que est l'ekushey février ? Une idée ? ? ? ? ?
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Si vous n'avez aucune idée, allez voir mon entrée précédente de blog et vous saurez. Beaucoup ne savent pas que c'est le jour de la mère internationale. Vous devriez savoir l'it> que nous sommes la seule nation qui a perdu beaucoup de jeunesses pour notre langue.
¿Usted incluso sabe cuáles es el ekushey febrero? ¿Idea?????
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Si usted no tiene ninguna idea, tenga una mirada en mi entrada anterior del blog y usted sabrá. Muchos no saben que es día de la madre internacional. Usted debe saber sobre it> que somos la única nación que perdió muchas juventudes para nuestra lengua.
Persino conoscete che cosa il ekushey febbraio è? Dell'idea?????
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Se non avete alcun'idea, abbia uno sguardo alla mia entrata precedente del blog e saprete. Molti non sanno che è giorno della madre internazionale. Dovreste sapere circa it> che siamo l'unica nazione che ha perso molte gioventù per la nostra lingua.
Wissen Sie sogar, was ekushey Februar ist? Irgendeine Idee?????
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Wenn Sie keine Idee haben, haben Sie einen Blick an meiner vorhergehenden blog Eintragung und Sie wissen. Viele wissen nicht, daß es Tag des internationales Mutter ist. Sie sollten in it> auskennen, das wir die einzige Nation sind, die viel Jugend für unsere Sprache verlor.
Você sabe mesmo o que o ekushey fevereiro é? Alguma idéia?????
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Se você não tiver nenhuma idéia, tenha um olhar em minha entrada precedente do blog e você saberá. Muitos não sabem que é dia da mãe internacional. Você deve saber sobre o it> que nós somos a única nação que perdeu muitas juventudes para nossa língua.
Vet du även vad ekusheyen februari är? Någon idé?????
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Om du inte har någon idé, ha en look på mitt föregående blogtillträde, och du ska vet. Många vet inte att det är landskampmors dag. Du bör veta om it> som vi är den enda nationen, som borttappadt många ungdommar för vårt språk.
Вы даже знаете ekushey февраль? Любая идея?????
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Если вы не имеете NIKAKую идею, то имейте взгляд на моем ранее входе blog и вы знаете. Много не знают что будет международным Днем матери. Вы должны знать о it>, котор мы будем единственной нацией потеряла много молодостей для нашего языка.
Maakt u gelijk weet wat ekushey februari is? Om het even welk idee?????
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Als u geen idee hebt, hebben een blik bij mijn vorige blogingang en u zult het weten. Velen weten niet dat het de Dag van de Internationale Moeder is. U zou moeten weten over it> wij de enige natie zijn die vele jongeren voor onze taal verloor.
أنت حتّى تعرف ماذا [إكوشي] فبراير - شباط يكون? أيّ فكرة?????
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
تلقّيت إن أنت لا تتلقّى أيّ فكرة, نظرة في ي سابقة [بلوغ] مدخل وأنت ستعرف. لا يعرف كثير أنّ هو أم دوليّة يوم. أنت سوفت عرفت حول [إيت] نحن نكون الأمة وحيدة أيّ خسر كثير شباب للغتنا.
|
|
| February 23, 2008 | 1:28 AM |
|
|
 |
ekushey february
Related to country: Bangladesh
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Ekushey February now also called just Ekushey, 21 February, Shaheed Dibas (Martyrs' Day) and, since 2000, international mother language day. On 21 February 1952, corresponding to 8 Falgun 1359 in the Bangla calendar, a number of students campaigning for the recognition of Bangla as one of the state languages of pakistan were killed when police fired upon them.
Even before the creation of Pakistan in 1947, there had been demands that Bangla be made the state language of Pakistan. In July 1947, Dr muhammad shahidullah suggested that, after the departure of the British, Bangla could be made the state language of the new state. Shortly after the creation of Pakistan, at the first session of the Pakistan Legislative Assembly on 23 February 1948, dhirendranath datta proposed that Bangla be made one of the languages of the Assembly along with English and urdu. The proposal was rejected.
In March 1948, Governor General mohammed ali jinnah arrived in East Pakistan. On 21 March 1948, at a public meeting in dhaka, he declared that Urdu alone would be the state language of Pakistan. Subsequently khwaja nazimuddin, who had become Prime Minister of Pakistan following the assassination of liaquat ali khan, visited East Pakistan in January 1952. On 27 January, at a public meeting at Paltan Maidan, he reiterated Jinnah's pronouncement that Urdu would be the only state language of Pakistan. In protest, the Dhaka University National Language Committee called a token strike on January 30. A meeting was held on the day at Amtala, on the university campus, where students pledged to carry on the language movement. A decision was also taken to observe a strike in all educational institutions of the province on 4 February. The next day, an all-party meeting was held at the Dhaka Bar Library at which Maulana abdul hamid khan bhasani presided. At the meeting a 40-member All-Party National Language Action Committee was formed. The meeting supported the strike call on February 4.
Accordingly, a strike was observed in all educational institutions on February 4. A student meeting on the day called for a province-wide hartal on 21 February. The government, on its part, invoked Section 144 on 20 February, banning public meetings, rallies and processions. Opposition politicians were unwilling to get involved in a clash with the government just before a general election. The All-Party National Language Action Committee, which met that night, decided by a majority vote not to violate Section 144.
The student community, however, refused to accept this decision. At a meeting on the morning of 21 February on the campus of the arts faculty of the university (now dhaka medical college and hospital), the students unanimously agreed to stick to the earlier decision to defy Section 144. After the meeting, they started gathering on the premises of the Medical College hostel. From there they tried to proceed towards the Provincial Assembly where a session of the East Bengal Legislative Assembly was about to begin. The policemen on duty tried to disperse the students by firing blanks. When this failed, the police fired into the crowd. In the firing abul barkat, a university student, rafiq uddin ahmed, a student of Debendra College, manikganj, and abdul jabbar, a young farmer from gaffargaon, were killed. abdus salam, a bank employee, was injured in the firing and died in hospital later. At least two others are also believed to have been killed in the firing that day.
The reaction to the police killings was immediate. People began to gather on the premises of Dhaka Medical College Hospital. All over the country, schools and colleges held protest meetings, rallies and processions. To bring the situation under control, the government enforced a curfew and deployed the army in Dhaka. Defying the curfew, on 22 February, students alongside common people came out on city streets to protest the killings. They participated in a gayebi janaza (funeral prayer held without the dead body) on the Medical College campus. On the night of 23 February, the students constructed a shaheed minar (martyrs' memorial) on the spot where the students had been killed. Three days later, the police demolished the memorial.
Nevertheless, the movement for the recognition of Bangla as a state language gained momentum. After the resounding victory of the united front in 1954, Bangla was recognised as one of the state languages of Pakistan at a session of the National Assembly on 9 May 1954.
Till 1971, the day was observed spontaneously, and served as an occasion to revive the feelings of nationalism and Bengali nationhood. After liberation, the day became a national holiday and the university of dhaka took over the maintenance of the Shaheed Minar and the surrounding area and the responsibility of organising the commemoration. Colourful alpana designs are painted on the ground, and Bangla verses and prose passages about Bangla are written on the walls facing the Shaheed Minar.
At one minute past midnight on 21 February, the President of Bangladesh arrives at the Shaheed Minar to pay homage to the language martyrs. He is followed by the Prime Minister, members of the cabinet, staff of diplomatic missions in Dhaka, political leaders, representatives of various institutions and organisations etc. Throughout the day, people of all ages and from all walks of life visit the Shaheed Minar to pay tribute to those who gave their lives for Bangla. Walking slowly, they sing the mournful notes of the elegy, 'Amar bhaiyer rakte rangano ekushey february ami ki bhulite pari' (Can I forget 21 February reddened with the blood of my brothers?). Apart from this famous song, many poets have written poems on 21 February. In commemoration of the day, bangla academy holds a month-long book fair and organises literary and cultural events throughout the month.
Special programmes are broadcast and telecast highlighting the importance of the day. Different cultural organisations also arrange various functions. Newspapers publish special supplements.
Ekushey February played an important role in making Bengalis aware of their cultural and national heritage and ultimately led to the creation of Bangladesh in 1971. Since 2000, 21 February is also being observed as International Mother Language Day in tribute to those who sacrificed their lives for their mother tongue
Source: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey février
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Ekushey février Ekushey juste également appelé maintenant, 21 février, Shaheed Dibas (le jour des martyres) et, depuis 2000, jour international de langue de mère. Le 21 février 1952, correspondant à 8 Falgun 1359 dans le calendrier de Bangla, un certain nombre d'étudiants faisant campagne pour l'identification de Bangla en tant qu'une des langues d'état du Pakistan ont été tués quand police mise le feu sur elles.
Même avant la création du Pakistan en 1947, il y avait eu des demandes que Bangla soit fait à la langue d'état du Pakistan. En juillet 1947, le shahidullah de muhammad de DR a suggéré que, après le départ des Anglais, Bangla pourrait être fait à la langue d'état du nouvel état. Peu de temps après la création du Pakistan, à la première session de l'Assemblée législative du Pakistan le 23 février 1948, le datta de dhirendranath a proposé que Bangla soit fait une des langues de l'Assemblée avec l'anglais et l'urdu. La proposition a été rejetée.
En mars 1948, le jinnah général de Mohamed ali du Gouverneur est arrivé au Pakistan est. Le 21 mars 1948, lors d'une réunion publique dans le dhaka, il a déclaré que seul Urdu serait la langue d'état du Pakistan. Plus tard le nazimuddin de khwaja, qui a eu le premier ministre devenu du Pakistan suivre l'assassinat du liaquat ali khan, a visité le Pakistan est en janvier 1952. Le 27 janvier, lors d'une réunion publique chez Paltan Maidan, il a réitéré la déclaration de Jinnah qu'Urdu serait la seule langue d'état du Pakistan. Dans la protestation, le Comité de langue nationale d'université de Dhaka a appelé une grève symbolique le 30 janvier. Une réunion a été tenue le jour chez Amtala, sur le campus d'université, où les étudiants ont mis en gage pour continuer le mouvement de langue. Une décision a été également prise pour observer une grève dans tous les établissements éducatifs de la province le 4 février. Le jour suivant, une réunion de tout-partie a été tenue à la bibliothèque de barre de Dhaka à laquelle le bhasani khan de hamid d'abdul de Maulana a présidé. Lors de la réunion un comité d'initiative de langue nationale de Tout-Partie de 40 membres a été formé. La réunion a soutenu l'appel de grève le 4 février.
En conséquence, on a observé une grève dans tous les établissements éducatifs le 4 février. Une réunion d'étudiant le jour a réclamé un hartal province-large le 21 février. Le gouvernement, sur sa partie, a appelé la section 144 le 20 février, interdisant des réunions, des rassemblements et des cortèges publics. Les politiciens d'opposition étaient peu disposés à devenir impliqués dans un désaccord avec le gouvernement juste avant une élection générale. Le comité d'initiative de langue nationale de Tout-Partie, qui a rencontré cette nuit, a décidé par un vote majoritaire de ne pas violer la section 144.
La communauté d'étudiant, cependant, a refusé d'accepter cette décision. Lors d'une réunion le matin du 21 février sur le campus de la faculté d'arts de l'université (maintenant université et hôpital médicaux de dhaka), les étudiants étaient unanimement d'accord sur le bâton la décision première la section 144 de défi. Après la réunion, ils ont commencé à recueillir sur les lieux de la pension médicale d'université. Là de eux ont essayé de procéder vers l'Assemblée provinciale où une session de l'Assemblée législative est du Bengale était sur le point de commencer. L'éprouvé en service de policiers pour disperser les étudiants en mettant le feu à des blancs. Quand ceci a échoué, la police a mis le feu dans la foule. Dans le barkat d'abul de mise à feu, un étudiant d'université, uddin de rafiq ahmed, un étudiant de l'université de Debendra, manikganj, et l'abdul jabbar, un jeune fermier de gaffargaon, ont été tués. le salam d'abdus, un employé de banque, a été blessé dans la mise à feu et est mort dans l'hôpital plus tard. Au moins deux autres sont censés également pour avoir été tués dans la mise à feu qui jour.
La réaction aux massacres de police était immédiate. Les gens ont commencé à se réunir sur les lieux de l'hôpital médical d'université de Dhaka. Partout le pays, les écoles et les universités ont tenu des réunions de protestation, des rassemblements et des cortèges. Pour maîtriser la situation, le gouvernement a imposé un couvre-feu et a déployé l'armée dans Dhaka. Défiant le couvre-feu, le 22 février, les étudiants à côté des gens du commun sont venus dehors sur des rues de ville pour protester les massacres. Ils ont participé à un janaza de gayebi (prière funèbre tenue sans corps mort) sur le campus médical d'université. La nuit du 23 février, les étudiants ont construit a shaheed minar (le mémorial des martyres) sur place où les étudiants avaient été tués. Pendant trois jours plus tard, la police a démoli le mémorial.
Néanmoins, le mouvement pour l'identification de Bangla comme langue d'état s'est accéléré. Après la victoire retentissante du front uni en 1954, Bangla a été identifié en tant qu'une des langues d'état du Pakistan à une session de l'Assemblée nationale le 9 mai 1954.
Jusqu'à 1971, le jour a été observé spontanément, et servi une occasion pour rétablir les sentiments du nationalisme et de la nationalité bengali. Après libération, le jour est devenu des vacances nationales et l'université du dhaka a assuré l'entretien du Shaheed Minar et les abords et la responsabilité d'organiser la commémoration. Des conceptions colorées d'alpana sont peintes sur la terre, et des vers de Bangla et les passages de prose au sujet de Bangla sont écrits sur les murs faisant face au Shaheed Minar.
À une minute après le minuit le 21 février, le président du Bangladesh arrive chez le Shaheed Minar pour verser l'hommage sur les martyres de langue. Il est suivi du premier ministre, des membres du coffret, du personnel des missions diplomatiques dans Dhaka, des chefs politiques, des représentants de divers établissements et des organismes etc. Tout au long de la journée, les gens de tous les âges et de tous les secteurs visitent le Shaheed Minar pour rendre hommage à ceux qui a donné leurs vies pour Bangla. Marchant lentement, ils chantent les notes tristes de l'élégie, « pari de bhulite de ki d'ami de février d'ekushey de rangano de rakte de bhaiyer d'Amar » (peux j'oublier le 21 février rougi avec le sang de mes frères ?). Indépendamment de cette chanson célèbre, beaucoup de poèts ont écrit des poésies le 21 février. Dans la commémoration du jour, l'académie de bangla juge un mois-long livre juste et organise des événements littéraires et culturels tout au long du mois.
Les programmes spéciaux sont émission et télédiffusion accentuant l'importance du jour. Les différents organismes culturels arrangent également de diverses fonctions. Les journaux éditent des suppléments spéciaux.
Ekushey février a joué un rôle important en mettant au courant des Bengalis de leur héritage culturel et national et a finalement mené à la création du Bangladesh en 1971. Depuis 2000, on observe 21 février également en tant que jour international de langue de mère dans l'hommage à ceux qui ont sacrifié leurs vies pour leur source de langue maternelle
: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey febrero
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Ekushey febrero ahora también llamó Ekushey justo, el 21 de febrero, Shaheed Dibas (día de los Martyrs) y, desde 2000, día internacional de la lengua de la madre. El 21 de febrero de 1952, correspondiendo a 8 Falgun 1359 en el calendario de Bangla, mataron a un número de estudiantes que hacían campaña para el reconocimiento de Bangla como una de las idiomas del estado de Paquistán cuando policía encendido sobre ellas.
Incluso antes de la creación de Paquistán en 1947, había habido demandas que Bangla esté hecho la lengua del estado de Paquistán. En julio de 1947, el shahidullah del muhammad del dr sugirió que, después de la salida de los Británicos, Bangla se podría hacer la lengua del estado del nuevo estado. Poco después la creación de Paquistán, en la primera sesión de la asamblea legislativa de Paquistán el 23 de febrero de 1948, el datta del dhirendranath propuso que Bangla esté hecho una de las idiomas de la asamblea junto con inglés y urdu. La oferta fue rechazada.
En marzo de 1948, el jinnah general de mohammed ali del gobernador llegó en Paquistán del este. El 21 de marzo de 1948, en una reunión pública en dhaka, él declaró que Urdu solamente sería la lengua del estado de Paquistán. El nazimuddin del khwaja, que tenía primer ministro convertido de Paquistán el seguir del asesinato del liaquat ali khan, visitó posteriormente Paquistán del este en enero de 1952. El 27 de enero, en una reunión pública en Paltan Maidan, él reiteró la declaración de Jinnah que Urdu sería la única lengua del estado de Paquistán. En protesta, el comité de la lengua nacional de la universidad de Dhaka convocó una huelga simbólica el 30 de enero. Una reunión fue celebrada en el día en Amtala, en el campus de la universidad, en donde los estudiantes prometieron para continuar el movimiento de la lengua. Una decisión también fue tomada para observar una huelga en todas las instituciones educativas de la provincia el 4 de febrero. El día siguiente, una reunión del todo-partido fue celebrada en la biblioteca de la barra de Dhaka en la cual el bhasani khan del hamid del abdul de Maulana presidió. En la reunión formaron a un comité de acción de la lengua nacional del Todo-Partido de 40 miembros. La reunión apoyó la llamada de la huelga el 4 de febrero.
Por consiguiente, una huelga fue observada en todas las instituciones educativas el 4 de febrero. Una reunión del estudiante sobre el día llamó para un hartal provincia-ancho el 21 de febrero. El gobierno, en su parte, invocó la sección 144 el 20 de febrero, prohibiendo reuniones, reuniones y a procesiones públicas. Los políticos de la oposición eran poco dispuestos conseguir implicados en un choque con el gobierno momentos antes de una elección general. El comité de acción de la lengua nacional del Todo-Partido, que resolvió esa noche, decidía por mayoría de votos no violar la sección 144.
La comunidad del estudiante, sin embargo, rechazó aceptar esta decisión. En una reunión sobre la mañana del 21 de febrero en el campus de la facultad de los artes de la universidad (ahora universidad y hospital médicos del dhaka), los estudiantes convinieron unánimemente el palillo la decisión anterior la sección 144 del desafio. Después de la reunión, comenzaron a recolectar en las premisas del parador médico de la universidad. Allí de ellos intentaron proceder hacia la asamblea provincial donde estaba alrededor comenzar una sesión de la asamblea legislativa del este de Bengala. El probado de servicio de los policías para dispersar a los estudiantes encendiendo espacios en blanco. Cuando esto falló, el policía encendió en la muchedumbre. En el barkat del abul de la leña, un estudiante de la universidad, uddin del rafiq ahmed, un estudiante de la universidad de Debendra, manikganj, y el abdul jabbar, granjero joven del gaffargaon, fue matado. el salam del abdus, empleado del banco, fue dañado en la leña y murió en hospital más adelante. Por lo menos dos otros también se creen para haber sido matados en la leña que día.
La reacción a las matanzas del policía era inmediata. La gente comenzó a recolectar en las premisas del hospital médico de la universidad de Dhaka. Por todas partes el país, las escuelas y las universidades llevaron a cabo a reuniones de la protesta, a reuniones y a procesiones. Para traer la situación bajo control, el gobierno hizo cumplir un toque de queda y desplegó a ejército en Dhaka. Desafiando el toque de queda, el 22 de febrero, los estudiantes junto a pueblo vinieron hacia fuera en las calles de la ciudad protestar las matanzas. Participaron en un janaza del gayebi (rezo fúnebre llevado a cabo sin el cuerpo muerto) en el campus médico de la universidad. En la noche del 23 de febrero, los estudiantes construyeron a shaheed minar (el monumento de los martyrs) sobre el terreno donde habían matado a los estudiantes. Tres días más adelante, el policía demolió el monumento.
Sin embargo, el movimiento para el reconocimiento de Bangla como lengua del estado ganó ímpetu. Después de la victoria resounding del frente unido en 1954, Bangla fue reconocido como una de las idiomas del estado de Paquistán en una sesión de la asamblea nacional el 9 de mayo de 1954.
Hasta 1971, el día fue observado espontáneamente, y servido como una ocasión para restablecer las sensaciones del nacionalismo y del nationhood bengalí. Después de la liberación, el día se convirtió en un día de fiesta nacional y la universidad del dhaka asumió el control el mantenimiento del Shaheed Minar y los alrededores y la responsabilidad de organizar la conmemoración. Los diseños coloridos del alpana se pintan en la tierra, y los versos de Bangla y los pasos de la prosa sobre Bangla se escriben en las paredes que hacen frente al Shaheed Minar.
En un minuto más allá de la medianoche el 21 de febrero, el presidente de Bangladesh llega el Shaheed Minar para pagar homenaje a los martyrs de la lengua. Las organizaciones etc. lo sigue el primer ministro, los miembros del gabinete, el personal de misiones diplomáticas en Dhaka, los líderes políticos, los representantes de varias instituciones y. A través del día, la gente de todas las edades y de todas las caminatas de la vida visita el Shaheed Minar para pagar tributo a los que dieron sus vidas para Bangla. Caminando lentamente, cantan las notas mournful del elegy, “pari del bhulite del ki del ami de febrero del ekushey del rangano del rakte del bhaiyer de Amar” (puedo olvidarme del 21 de febrero enrojecido con la sangre de mis hermanos?). Aparte de esta canción famosa, muchos poetas han escrito los poemas el 21 de febrero. En la conmemoración del día, la academia del bangla sostiene un libro mes-largo justo y organiza acontecimientos literarios y culturales a través del mes.
Los programas especiales son difusión y transmisión por televisión que destacan la importancia del día. Diversas organizaciones culturales también arreglan varias funciones. Los periódicos publican suplementos especiales.
Ekushey febrero desempeñó un papel importante en la fabricación de bengalíes enterados de su herencia cultural y nacional y condujo en última instancia a la creación de Bangladesh en 1971. Desde 2000, 21 de febrero también se está observando como día internacional de la lengua de la madre en tributo a los que sacrificaron sus vidas para su fuente de la lengua
materna: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey febbraio
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Ekushey febbraio ora inoltre ha denominato Ekushey giusto, il 21 febbraio, Shaheed Dibas (giorno dei Martyrs) e, dal 2000, il giorno internazionale di lingua della madre. Il 21 febbraio 1952, corrispondendo a 8 Falgun 1359 nel calendario di Bangla, un certo numero di allievi che fanno una campagna per il riconoscimento di Bangla come una delle lingue di dichiarare del pakistan sono stati uccisi quando polizia infornata su loro.
Anche prima della creazione del Pakistan in 1947, ci erano stati richieste che Bangla è reso alla lingua di dichiarare del Pakistan. Nel luglio 1947, lo shahidullah del muhammad del Dott ha suggerito che, dopo la partenza dei Britannici, Bangla potrebbe essere reso alla lingua di dichiarare del nuovo dichiara. Subito dopo la creazione del Pakistan, alla prima sessione dell'Assemblea legislativa del Pakistan il 23 febbraio 1948, il datta del dhirendranath ha proposto che Bangla fosse fatto una delle lingue dell'Assemblea con l'inglese e il urdu. La proposta è stata rifiutata.
Nel marzo 1948, il jinnah generale del mohammed ali del regolatore è arrivato nel Pakistan orientale. Il 21 marzo 1948, ad una riunione pubblica nel dhaka, ha dichiarato che Urdu da solo sarebbe la lingua di dichiarare del Pakistan. Successivamente il nazimuddin di khwaja, che ha avuto Primo Ministro diventato del Pakistan seguire l'assassinio di liaquat ali khan, ha visitato il Pakistan orientale nel gennaio 1952. Il 27 gennaio, ad una riunione pubblica a Paltan Maidan, ha ripetuto la dichiarazione del Jinnah che Urdu sarebbe l'unico dichiara la lingua del Pakistan. Nella protesta, il comitato di lingua nazionale dell'università di Dhaka ha denominato un colpo simbolico il 30 gennaio. Una riunione è stata tenuta il giorno a Amtala, sulla città universitaria dell'università, in cui gli allievi hanno impegnato per continuare il movimento di lingua. Una decisione inoltre è stata presa per osservare un colpo in tutti gli istituti scolastici della provincia il 4 febbraio. Il giorno seguente, una riunione del tutto-partito è stata tenuta alla biblioteca della barra di Dhaka a cui il bhasani khan del hamid del abdul di Maulana ha presieduto. Alla riunione un comitato di azione di lingua nazionale del Tutto-Partito dei 40 membri è stato formato. La riunione ha sostenuto la chiamata di colpo il 4 febbraio.
Di conseguenza, un colpo è stato osservato in tutti gli istituti scolastici il 4 febbraio. Una riunione dell'allievo il giorno ha richiesto il 21 febbraio un hartal provincia-largo. Il governo, sulla relativa parte, ha invocato il 20 febbraio la parte 144, vietando le riunioni, i raduni ed i processions pubblici. I politici di opposizione erano poco disposti ad ottenere implicati in uno scontrare con il governo appena prima un'elezione generale. Il comitato di azione di lingua nazionale del Tutto-Partito, che ha venuto a contatto di quella notte, ha deciso da una votazione maggioritaria non violare la parte 144.
La Comunità dell'allievo, tuttavia, ha rifiutato di accettare questa decisione. Ad una riunione sulla mattina del 21 febbraio sulla città universitaria della facoltà di arti dell'università (ora università ed ospedale medici di dhaka), gli allievi hanno accosentito all'unanimità per attaccare alla decisione più iniziale per sfidare alla parte 144. Dopo la riunione, hanno cominciato riunire sui locali dell'ostello medico dell'università. Là dai hanno provato a continuare verso l'Assemblea provinciale in cui una sessione dell'Assemblea legislativa orientale del Bengala stava circa per cominciare. Il provato in servizio dei poliziotti per disperdere gli allievi infornando gli spazii in bianco. Quando questo è venuto a mancare, la polizia ha infornato nella folla. Nel barkat del abul di infornamento, un allievo dell'università, uddin del rafiq ahmed, un allievo dell'università di Debendra, manikganj e il abdul jabbar, un coltivatore giovane da gaffargaon, è stato ucciso. il salam di abdus, un impiegato della banca, è stato danneggiato nell'infornamento ed è morto in ospedale più successivamente. Almeno due altri inoltre si credono per essere uccisi nell'infornamento che giorno.
La reazione alle uccisioni della polizia era immediata. La gente ha cominciato a riunire sui locali dell'ospedale medico dell'università di Dhaka. Dappertutto il paese, le scuole e le università hanno tenuto le riunioni di protesta, i raduni ed i processions. Per sottoporre la situazione a controllo, il governo ha fatto rispettare un coprifuoco ed ha schierato l'esercito in Dhaka. Sfidando al coprifuoco, il 22 febbraio, gli allievi accanto alla gente comune sono venuto fuori sulle vie della città protestare le uccisioni. Hanno partecipato ad un janaza di gayebi (preghiera funerea tenuta senza il corpo guasto) sulla città universitaria medica dell'università. Sulla notte del 23 febbraio, gli allievi hanno costruito la a shaheed minar (memoriale dei martyrs) sul posto in cui gli allievi erano stati uccisi. Tre giorni più successivamente, la polizia ha demolito il memoriale.
Tuttavia, il movimento per il riconoscimento di Bangla come lingua di dichiarare ha guadagnato la quantità di moto. Dopo la vittoria clamorosa del fronte unito in 1954, Bangla è stato riconosciuto come una delle lingue di dichiarare del Pakistan ad una sessione dell'Assemblea nazionale il 9 maggio 1954.
Lavorare a 1971, il giorno è stato osservato spontaneamente ed è stato servito come un'occasione per fare rivivere le sensibilità di nazionalismo e del nationhood Bengali. Dopo la liberazione, il giorno si è trasformato in in una festa nazionale e l'università di dhaka ha assunto la direzione della manutenzione dello Shaheed Minar e la zona circostante e la responsabilità di organizzazione del commemoration. I disegni Colourful di alpana sono verniciati sulla terra ed i verses di Bangla ed i passaggi di prosa circa Bangla sono scritti sulle pareti che affrontano lo Shaheed Minar.
Ad un minuto oltre la mezzanotte il 21 febbraio, il presidente della Bangladesh arriva allo Shaheed Minar per rend omaggio ai martyrs di lingua. È seguito dal Primo Ministro, dai membri dell'armadietto, dal personale delle missioni diplomatiche in Dhaka, dai capi politici, dai rappresentanti di varie istituzioni e dalle organizzazioni ecc. Durante il giorno, la gente di tutte le età e da tutti i settori visita lo Shaheed Minar per rendere l'omaggio a coloro che ha dato le loro vite per Bangla. Camminando lentamente, cantano le note mournful del elegy, “pari del bhulite di ki del ami di febbraio di ekushey di rangano del rakte del bhaiyer di Amar„ (posso dimenticare il 21 febbraio arrossato con l'anima dei miei fratelli?). Oltre a questa canzone famosa, molti poets hanno scritto i poems il 21 febbraio. Nel commemoration del giorno, l'accademia di bangla giudica un libro mese-lungo giusto ed organizza gli eventi letterari e culturali durante il mese.
I programmi speciali sono radiodiffusione e telecast che evidenziano l'importanza del giorno. Le organizzazioni culturali differenti inoltre organizzano le varie funzioni. I giornali pubblicano i supplementi speciali.
Ekushey febbraio ha svolto un ruolo importante nell'informare i Bengalis della loro eredità culturale e nazionale ed infine ha condotto alla creazione della Bangladesh in 1971. Dal 2000, 21 febbraio inoltre sta osservando come giorno internazionale di lingua della madre nel tributo a coloro che ha sacrificato le loro vite per la loro fonte della lingua materna
: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey Februar
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Ekushey Februar jetzt benannte auch gerechtes Ekushey, 21. Februar, Shaheed Dibas (Tag der Märtyrer) und, seit 2000, internationalen Muttersprachentag. Am 21. Februar 1952 entsprechend bis 8 Falgun 1359 im Bangla Kalender, wurden eine Anzahl von den Kursteilnehmern, die für die Anerkennung von Bangla als eine der Zustandsprachen von Pakistan werben, als die Polizei getötet, die nach ihnen gefeuert wurde.
Sogar vor der Kreation von Pakistan 1947, hatte es Nachfragen gegeben, daß Bangla die Zustandsprache von Pakistan gebildet wird. Im Juli 1947 schlug Dr muhammad shahidullah vor, daß, nach der Abfahrt der Briten, Bangla gebildet werden könnte die Zustandsprache des neuen Zustandes. Kurz nach der Kreation von Pakistan, am ersten Lernabschnitt des Gesetzgebenden Pakistans am 23. Februar 1948, schlug dhirendranath datta vor, daß Bangla eine der Sprachen der Versammlung zusammen mit Englisch und urdu gebildet wird. Der Antrag wurde zurückgewiesen.
Im März 1948 kam allgemeines Mohamed Ali des Reglers jinnah in Ostpakistan an. Am 21. März 1948 bei einer allgemeinen Sitzung im dhaka, erklärte er, daß Urdu alleine die Zustandsprache von Pakistan sein würde. Nachher besichtigte khwaja nazimuddin, das gewordenen Premierminister von Pakistan, hatte der Ermordung von liaquat Ali zu folgen khan, Ostpakistan im Januar 1952. Am 27. Januar bei einer allgemeinen Sitzung bei Paltan Maidan, reiterierte er äußerung Jinnahs, daß Urdu die einzige Zustandsprache von Pakistan sein würde. Im Protest benannte der Dhaka Universitätsnationale Sprachenausschuß einen Scheinschlag am 30. Januar. Eine Sitzung fand am Tag bei Amtala, auf dem Universitätscampus statt, in dem Kursteilnehmer versprachen, um die Sprachenbewegung zu weitermachen. Eine Entscheidung wurde auch getroffen, um einen Schlag in allen pädagogischen Anstalten der Provinz am 4. Februar zu beobachten. Am nächsten Tag, fand eine AllPartei Sitzung an der Dhaka Stab-Bibliothek statt, der Maulana abdul hamid khan bhasani vorsaß. Bei der Sitzung wurde ein die 40 Mitgliedsc$all-Partei nationale Sprachentätigkeit Ausschuß gebildet. Die Sitzung stützte den Schlaganruf am 4. Februar.
Dementsprechend wurde ein Schlag in allen pädagogischen Anstalten am 4. Februar beobachtet. Eine Kursteilnehmersitzung am Tag verlangte ein Provinz-breites hartal am 21. Februar. Die Regierung, auf seinem Teil, rief Abschnitt 144 am 20. Februar hervor und verbot allgemeine Sitzungen, Sammlungen und Prozessionen. Opposition Politiker waren abgeneigt, in einem Zusammentreffen mit der Regierung kurz vor einer allgemeinen Wahl beteiligt zu erhalten. Der All-Partei nationale Sprachentätigkeit Ausschuß, der diese Nacht traf, entschied durch eine Stimmenmehrheit, Abschnitt 144 nicht zu verletzen.
Die Kursteilnehmergemeinschaft lehnte jedoch ab, diese Entscheidung anzunehmen. Bei einer Sitzung auf dem Morgen von 21. Februar auf dem Campus der kunstfähigkeit der Universität (jetzt dhaka medizinische Hochschule und Krankenhaus), stimmten die Kursteilnehmer einmütig Stock der früheren Entscheidung Herausforderung Abschnitt 144 zu. Nach der Sitzung fingen sie an, auf den Voraussetzungen der medizinischen HochschulHerberge zu erfassen. Von dort versuchten ihnen, in Richtung zur provinziellen Versammlung fortzufahren, in der ein Lernabschnitt des OstGESETZGEBENDEN Bengals imwar Begriff anzufangen. Die Polizisten auf Aufgabe versuchten, die Kursteilnehmer zu zerstreuen, indem sie freie Räume abfeuerten. Als dieses ausfiel, feuerte die Polizei in die Masse ab. Im Zündung abul barkat ahmed ein Universitätskursteilnehmer, rafiq uddin, ein Kursteilnehmer der Debendra Hochschule, manikganj, und das jabbar abdul, ein junger Landwirt vom gaffargaon, wurden getötet. abdus salam, ein Bankangestellter, wurde in der Zündung verletzt und starb im Krankenhaus später. Mindestens werden zwei andere auch geglaubt, in der Zündung getötet worden zu sein, die Tag.
Die Reaktion auf die Polizeitötungen war sofortig. Leute fingen an, auf den Voraussetzungen Dhaka des medizinischen Hochschulkrankenhauses zu erfassen. Ganz über dem Land, hielten Schulen und Hochschulen Protestsitzungen, Sammlungen und Prozessionen. Um die Situation unter Steuerung zu holen, erzwang die Regierung eine Sperrstunde und entfaltete die Armee in Dhaka. Die Sperrstunde herausfordernd kamen am 22. Februar Kursteilnehmer neben gewöhnlichen Leuten heraus auf Stadtstraßen, die Tötungen zu protestieren. Sie nahmen an einem gayebi janaza (das Begräbnis- Gebet gehalten ohne den toten Körper) auf dem medizinischen Hochschulcampus teil. Auf der Nacht von 23. Februar, konstruierten die Kursteilnehmer a shaheed minar (Denkmal der Märtyrer) auf dem Punkt, in dem die Kursteilnehmer getötet worden waren. Drei Tage später, demolierte die Polizei das Denkmal.
Dennoch gewann die Bewegung für die Anerkennung von Bangla als Zustandsprache Momentum. Nach dem resounding Sieg der vereinigten Frontseite 1954, wurde Bangla als eine der Zustandsprachen von Pakistan an einem Lernabschnitt der Nationalversammlung am 9. Mai 1954 erkannt.
Bis 1971 wurde der Tag spontan beobachtet und gedient wie eine Gelegenheit, um die Gefühle von Nationalismus und von Bengali Souveränität wieder zu beleben. Nach Befreiung wurde der Tag ein nationaler Feiertag und die Universität von dhaka übernahm die Wartung des Shaheed Minar und die Umgebung und die Verantwortlichkeit vom Organisieren des Gedenkens. Bunte alpana Designs werden aus den Grund gemalt, und Bangla Verse und Prosadurchgänge über Bangla werden auf die Wände geschrieben, die das Shaheed Minar gegenüberstellen.
Bei einer Minute hinter Mitternacht am 21. Februar, kommt der Präsident von Bangladesh beim Shaheed Minar an, um Ehrerbietung zu zahlen den Sprachenmärtyrern. Er wird vom Premierminister, von den Mitgliedern des Schrankes, vom Personal der diplomatischen Missionen in Dhaka, von den politischen Führern, von den Repräsentanten der verschiedenen Anstalten und von den Organisationen etc. gefolgt. Während des Tages besuchen Leute alles Alters und von allen Bezirken das Shaheed Minar, um Tribut zu denen zu zahlen, die ihre Leben für Bangla gaben. Langsam gehend, singen sie die traurigen Anmerkungen der Elegie, „Amar bhaiyer rakte rangano ekushey Februar Ami ki bhulite pari“ (kann ich 21. Februar vergessen, das mit dem Blut meiner Brüder? gerötet wird). Abgesehen von diesem berühmten Lied schriftlich viele Dichter Gedichte am 21. Februar. Im Gedenken des Tages, hält bangla Akademie ein Monat-langes Buch angemessen und organisiert die literarischen und kulturellen Fälle während des Monats.
Spezielle Programme sind die Sendung und Telecast, die den Wert des Tages hervorheben. Unterschiedliche kulturelle Organisationen ordnen auch verschiedene Funktionen. Zeitungen veröffentlichen spezielle Ergänzungen.
Ekushey Februar spielte eine wichtige Rolle, wenn er Bengalis bewußt ihrem kulturellen und nationalen Erbe bildete und führte schließlich zu die Kreation von Bangladesh 1971. Seit 2000 wird 21. Februar auch als internationaler Muttersprachentag im Tribut zu denen beobachtet, die ihre Leben für ihre Muttersprache Quelle
opferten: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey fevereiro
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Ekushey fevereiro agora chamou também Ekushey justo, 21 fevereiro, Shaheed Dibas (dia dos Martyrs) e, desde 2000, o dia internacional da língua da mãe. Em 21 fevereiro 1952, correspondendo a 8 Falgun 1359 no calendário de Bangla, um número de estudantes que fazem campanha para o recognition de Bangla como uma das línguas do estado de Paquistão foram matados quando as polícias ateadas fogo em cima delas.
Mesmo antes da criação de Paquistão em 1947, tinha havido umas demandas que Bangla estivesse feito à língua do estado de Paquistão. Em julho 1947, o shahidullah do muhammad do Dr. sugeriu que, após a partida dos Ingleses, Bangla poderia ser feito à língua do estado do estado novo. Logo após a criação de Paquistão, na primeira sessão do conjunto legislativo de Paquistão em 23 fevereiro 1948, datta do dhirendranath propôs que Bangla estivesse feito uma das línguas do conjunto junto com o inglês e o urdu. A proposta foi rejeitada.
Em março 1948, o jinnah geral de mohammed Ali do regulador chegou em Paquistão do leste. Em 21 março 1948, em uma reunião pública no dhaka, declarou que Urdu sozinho seria a língua do estado de Paquistão. Subseqüentemente o nazimuddin do khwaja, que teve o ministro principal tornado de Paquistão seguir o assassination do liaquat Ali khan, visitou Paquistão do leste em janeiro 1952. Em 27 janeiro, em uma reunião pública em Paltan Maidan, reiterated o pronouncement de Jinnah que Urdu seria a única língua do estado de Paquistão. No protesto, o comitê da língua nacional da universidade de Dhaka chamou uma batida simbólica janeiro em 30. Uma reunião foi realizada no dia em Amtala, no campus da universidade, onde os estudantes prometeram para continuar o movimento da língua. Uma decisão foi feita exame também para observar uma batida em todas as instituições educacionais da província em 4 fevereiro. No dia seguinte, uma reunião do todo-partido foi realizada na biblioteca da barra de Dhaka em que o bhasani khan do hamid do abdul de Maulana presided. Na reunião um comitê de ação da língua nacional do Todo-Partido de 40 membros foi dado forma. A reunião suportou a batida convida fevereiro 4.
Conformemente, uma batida foi observada em todas as instituições educacionais fevereiro em 4. Uma reunião do estudante sobre o dia chamou-se para um hartal província-largo em 21 fevereiro. O governo, em sua parte, invocou a seção 144 em 20 fevereiro, proibindo reuniões, rallies e procissões públicos. Os políticos da oposição eram unwilling começar involvidos em um clash com o governo imediatamente antes de uma eleição geral. O comitê de ação da língua nacional do Todo-Partido, que se encontrou com essa noite, decidiu-se por um voto de maioria não violate a seção 144.
A comunidade do estudante, entretanto, recusou aceitar esta decisão. Em uma reunião sobre a manhã de 21 fevereiro no campus da faculdade das artes da universidade (agora faculdade e hospital médicos do dhaka), os estudantes concordaram unânimemente à vara à decisão mais adiantada à seção 144 do defy. Após a reunião, começaram recolher nas premisoes do hostel médico da faculdade. Lá dos tentaram proseguir para o conjunto provincial onde uma sessão do conjunto legislativo do leste de Bengal estava a ponto de começar. Os polícias no dever tentaram dispersar os estudantes ateando fogo a espaços em branco. Quando isto falhado, polícias ateadas fogo na multidão. No barkat do abul do acendimento, um estudante da universidade, uddin do rafiq ahmed, um estudante da faculdade de Debendra, manikganj, e o abdul jabbar, um fazendeiro novo do gaffargaon, foi matado. o salam do abdus, um empregado do banco, foi ferido no acendimento e morreu no hospital mais tarde. Dois outros são acreditados pelo menos também para ter sido matados no acendimento que dia.
A reação às matanças das polícias era imediata. Os povos começaram a recolher nas premisoes do hospital médico da faculdade de Dhaka. Toda sobre o país, as escolas e as faculdades prenderam reuniões do protesto, rallies e procissões. Para trazer a situação sob o controle, o governo reforçou um curfew e desdobrou o exército em Dhaka. Defying o curfew, em 22 fevereiro, os estudantes ao lado dos povos comuns vieram para fora em ruas da cidade protestar as matanças. Participaram em um janaza do gayebi (prayer funeral prendido sem o corpo inoperante) no campus médico da faculdade. Na noite de 23 fevereiro, os estudantes construíram a shaheed minar (memorial dos martyrs) no ponto onde os estudantes tinham sido matados. Três dias mais tarde, as polícias demolished o memorial.
Não obstante, o movimento para o recognition de Bangla como uma língua do estado ganhou o momentum. Após a vitória resounding da parte dianteira unida em 1954, Bangla foi reconhecido como uma das línguas do estado de Paquistão em uma sessão do conjunto nacional em 9 maio 1954.
Até 1971, o dia foi observado espontâneamente, e servido como uma ocasião revive os sentimentos do nationalism e do nationhood Bengali. Após o liberation, o dia transformou-se um feriado nacional e a universidade do dhaka fêz exame sobre da manutenção do Shaheed Minar e a área circunvizinha e a responsabilidade de organizar o commemoration. Os projetos coloridos do alpana são pintados na terra, e os versos de Bangla e as passagens da prosa sobre Bangla são escritos nas paredes que enfrentam o Shaheed Minar.
Em um minuto após a meia-noite em 21 fevereiro, o presidente de Bangladesh chega no Shaheed Minar para pagar o homage aos martyrs da língua. É seguido pelo ministro principal, por membros do armário, por equipe de funcionários de missões diplomatic em Dhaka, por líderes políticos, por representantes de várias instituições e por organizações etc. Durante todo o dia, os povos de todas as idades e de todas as caminhadas de vida visitam o Shaheed Minar para pagar o tributo àqueles que deram suas vidas para Bangla. Andando lentamente, cantam as notas mournful do elegy, de “pari do bhulite do ki do ami de fevereiro do ekushey do rangano do rakte do bhaiyer Amar” (posso eu se esquecer de 21 fevereiro reddened com o sangue de meus irmãos?). Aparte desta canção famosa, muitos poetas escreveram poemas em 21 fevereiro. No commemoration do dia, o academy do bangla mantem um livro mês-longo justo e organiza eventos literários e cultural durante todo o mês.
Os programas especiais são transmissão e telecast que destacam a importância do dia. As organizações cultural diferentes arranjam também várias funções. Os jornais publicam suplementos especiais.
Ekushey fevereiro jogou um papel importante em fazer Bengalis cientes de seu heritage cultural e nacional e conduziu-o finalmente à criação de Bangladesh em 1971. Desde 2000, 21 fevereiro está sendo observado também como o dia internacional da língua da mãe no tributo àqueles que sacrificaram suas vidas para sua fonte da lingüeta
de mãe: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey februari
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Ekushey Februari kallade nu också rättvisa Ekushey, 21 Februari, Shaheed Dibas (martyr dag), och, efter 2000, fostrar landskampen språkdag. På 21 Februari 1952 som motsvarar till 8 Falgun 1359 i den Bangla kalendern, dödades ett nummer av deltagare som delta i en kampanj för erkännanden av Bangla som ett av de statliga språken av pakistan, då polisen avfyrade på dem.
Även för skapelsen som var pakistansk i 1947, hade det funnits begärningar som Bangla göras det pakistanska statliga språket. I Juli 1947, föreslogg Dr-muhammadshahidullah att, efter avvikelsen av britten, Bangla kunde göras det statliga språket av det nytt påstår. Kort efter skapelsen som är pakistansk, på den första perioden av Pakistan den lagstiftnings- enheten på 23 Februari 1948, föreslagen dhirendranathdatta som Bangla göras ett av språken av enheten tillsammans med engelska och urdu. Förslag kasserades.
I mars 1948, ankom allmän mohammed ali för regulatorn jinnah i östliga Pakistan. På 21 mars 1948, på ett offentligt möte i dhaka, förklarade han att Urdu bara skulle är det pakistanska statliga språket. Därpå besökte khwajanazimuddin, som hade den pakistanska blivna premiärministern efter det khan lönnmordet av liaquat ali, östliga Pakistan i Januari 1952. På 27 Januari på ett offentligt möte på Paltan Maidan, reiterated han Jinnahs uttalande som Urdu skulle är det pakistanska enda statliga språket. I protest kallade kommittén för språket för den Dhaka universitetarmedborgare ett teckenslag på Januari 30. Ett möte rymdes på dagen på Amtala, på universitetaruniversitetsområdet, var deltagare förpliktade för att bära på språkrörelsen. Ett beslut togs också för att observera bildas institutioner för ett slag sammanlagt av landskapet på 4 Februari. Den nästa dagen all-festar möte rymdes på Dhakaen bommar för arkivet som den khan bhasanien för Maulana abdulhamid varade ordförande på. På mötet som en medlem 40 All-Festar kommittén för medborgarespråkhandlingen, bildades. Mötet stöttade slagappellen på Februari 4.
Därmed var ett slag observerade sammanlagt bildas institutioner på Februari 4. Ett deltagaremöte på dagen kallade för ensned boll hartal på 21 Februari. Regeringen, på dess del som åkallas delar upp 144 på 20 Februari som förbjuder offentliga möten, samlar och processionar. Oppositionpolitikar var ovilliga att få involverade i en sammandrabbning med regeringen som var rättvis för ett riksdagsval. All-Festa kommittén för medborgarespråkhandlingen, som mötte den natt, avgjord av en majoritet röstar för att inte överträda delar upp 144.
Deltagaregemenskapen, vägrade emellertid för att acceptera detta beslut. På ett möte på morgonen av 21 Februari på universitetsområdet av konstfakulteten av universitetar (nu högskolan och sjukhuset för dhaka den medicinska), delar upp deltagarna som samstämmigt instämmas för att klibba till det tidigare beslutet för att trotsa, 144. Efter mötet startade de att samla på lokalen av det medicinska högskolavandrarhem. Därifrån försökte de att fortsätta in mot den provinsiella enheten var en period av den östliga Bengal lagstiftnings- enheten skulle just att börja. Det tjänstgörande tried för polisar som skingrar deltagarna vid skottlossning, förbigår. Då detta missade, avfyrade polisen in i folkmassan. I skottlossningabulbarkaten ahmed en universitetardeltagare, rafiquddin, en deltagare av den Debendra högskolan, manikganj, och jabbar abdul, en ung bonde från gaffargaon, dödades. abdussalam, packa ihopanställd, sårades i skottlossningen och dog i det mer sistnämnda sjukhuset. Åtminstone två tros andra också för att ha dödats i skottlossningen som dagen.
Reaktionen till polisdödandena var omgående. Folket började att samla på lokalen av Dhaka det medicinska högskolasjukhuset. All över landet, skolar, och rymda högskolar protesterar möten, samlar och processionar. För att komma med läget kontrollera under, upprätthöll utplacerade regeringen ett utegångsförbud och armén i Dhaka. Trotsa utegångsförbudet, på 22 Februari, kom folket för deltagare tillsammans med vanligt ut på stadsgator att protestera dödandena. De deltog i en gayebijanaza (den begravnings- bönen som rymms utan deadna, förkroppsligar), på den medicinska högskolauniversitetsområdet. På natten av 23 Februari konstruerade deltagarna a shaheed minar (martyr minnesmärke) på fläcken var deltagarna hade dödats. Tre mer sistnämnda dagar, demolerade polisen minnesmärken.
Ändå nådde rörelsen för erkännanden av Bangla som ett statligt språk momentum. Efter den rungande segern av det enigt har beklätt i 1954, kändes igen Bangla som ett av de statliga språken som var pakistanska på en period av nationalförsamlingen på 9 maj 1954.
Bruka 1971, observerades tjänades som dagen spontaneously och som en orsaka för att uppliva känslorna av nationalism och den Bengali nationhooden. Efter befrielse blev dagen en medborgareferie, och universitetar av dhakaen tog över underhållet av Shaheeden Minar och det surrounding området och ansvaret av uppläggning commemorationen. Färgglada alpanadesigner målas på det slipat, och Bangla verses och prosapassager om Bangla är skriftliga på väggarna som vänder mot Shaheeden Minar.
På ett minimalt förgånget midnatt på 21 Februari ankommer presidenten av Bangladesh på Shaheeden Minar för att betala vördnad till språkmartyr. Han följs av premiärministern, medlemmar av det kabinett, bemannar av diplomatiska beskickningar i Dhaka, politisk ledare, tekniker av olika institutioner och organisationar Etc. Alla alltigenom dagen, bemannar allra åldrar och från går av livbesök Shaheeden Minar till löntribute till de som gav deras liv för Bangla. Gå långsamt, sjunger de det sorgligt noterar av elegyen, ”för den februari för ekusheyen för ranganoen för Amar bhaiyerrakte parien för bhulite för kien amien” (kan jag glömma 21 Februari som rodnas med blod av min bröder?). Frånsett har denna berömda song, många poets skriftliga poems på 21 Februari. I commemoration av dagen rymmer organiserar banglaakademin enlång bokmarknad och litterär och kulturell händelsealltigenom månaden.
Sakkunniga programmerar sändas och TV-utsändning som markerar betydelsen av dagen. Olika kulturella organisationar ordnar också olikt fungerar. Tidningar publicerar speciala tillägg.
Ekushey Februari lekte en viktig roll i danandeBengalis som var medvetna av deras kulturella och medborgarearv och ledde ultimately, till skapelsen av Bangladesh i 1971. Efter 2000 21 observeras Februari också, som landskampen fostrar språkdag i tribute till de som offrade deras liv för deras fostrar spontar
källa: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey февраль
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Ekushey февраль теперь также вызвало справедливое Ekushey, 21-ое февраля, Shaheed Dibas (день Martyrs) и, с 2000, международный день языка мати. 21-ого февраля 1952, соответствующ до 8 Falgun 1359 в календаре Bangla, были убиты несколько студенты агитируя для опознавания Bangla как один из языков положения Пакистана когда полиции ые на их.
Даже перед творением Пакистана в 1947, были требования, чтобы Bangla было сделано языком положения Пакистана. В июле 1947, shahidullah muhammad Dr предложило что, после отклонения British, Bangla смогло быть сделано языком положения нового государство. Shortly after творение Пакистана, на первой встрече ассамблеи Пакистана законодательной 23-его февраля 1948, datta dhirendranath предложило, чтобы Bangla было сделано один из языков агрегата вместе с английской языком и urdu. Предложение было излучено.
В марте 1948, генералитет воевода mohammed ali, котор jinnah приехало в восточный Пакистан. 21-ого марта 1948, на открытого заседание в dhaka, он объявил что Urdu самостоятельно будет языком положения Пакистана. Затем nazimuddin khwaja, которое имело, котор стали премьер-министра Пакистана последовать за assassination liaquat ali khan, посетило восточный Пакистан в январе 1952. 27-ого января, на открытого заседание на Paltan Maidan, он reiterated pronouncement Jinnah что Urdu будет единственным языком положения Пакистана. В протесте, комитет национального языка университета Dhaka вызвал символическую забастовку 30-ого января. Собрание было созвано на день на Amtala, на campus университета, где студенты pledged для того чтобы продолжить движение языка. Решение также было принято для того чтобы наблюдать забастовкой в всех образовательных ычереждениях провинции 4-ого февраля. На следующий день, собрание вс-партии было созвано на архиве адвокатского сословия Dhaka на котором bhasani hamid abdul Maulana khan председательствовало. На встрече было сформировано комитет действия национального языка Вс-Партии 40 членов. Встреча поддержала звонок забастовки 4-ого февраля.
Соответственно, забастовка наблюдалась в всех образовательных ычереждениях 4-ого февраля. Встреча студента на день вызвала для провинци-широкое hartal 21-ого февраля. Правительство, на своей части, invoked раздел 144 20-ого февраля, запрещающ открытого заседание, раллиа и шествия. Политиканы противовключения были неохотны получить involved в clash с правительством just before всеобщия выборы. Комитет действия национального языка Вс-Партии, которое встретило ту ночу, решило голосования большинством голосов не нарушить раздел 144.
Община студента, однако, отказала признавать это решение. На встрече на утре 21-ое февраля на campus факультета искусство университета (теперь коллеж и стационар dhaka медицинские), студенты единомысленно согласовали ручка к более предыдущему решению к разделу 144 defy. После встречи, они начали собрать на предпосылках медицинского общежития коллежа. От там они попытались продолжать к захолустному агрегату где встреча восточной ассамблеи Бенгалии законодательной должна была около начать. Tried полицейскиев on duty для того чтобы разметать студентов путем гореть пробелы. Когда это потерпело неудачу, полиции сгорели в толпу. В barkat abul включения, студент университета, uddin rafiq ahmed, студент коллежа Debendra, manikganj, и было убито abdul jabbar, молодой хуторянин от gaffargaon. salam abdus, работник крена, было повреждено в включении и умерло в стационаре более поздно. По крайней мере 2 другого также поверены, что убиты в включении день.
Реакция к умерщвлениям полиций была немедленно. Люди начали собирать на предпосылках стационара коллежа Dhaka медицинского. Повсюду страна, школы и коллежи держали встречи протеста, раллиа и шествия. Для того чтобы принести ситуацию под управление, правительство принудило curfew и раскрыло армию в Dhaka. Defying curfew, 22-ого февраля, студенты наряду с простые люди пришли вне на улицы города опротестовать умерщвления. Они участвовали в janaza gayebi (молитве похороны, котор держат без мертвого тела) на медицинском campus коллежа. На ноче 23-ье февраля, студенты построили a shaheed minar (мемориал martyrs) на пятне где студенты были убиты. 3 дня более поздно, полиции сокрушили мемориал.
Однако, движение для опознавания Bangla как язык положения приобрело момент. После resounding победы объединенного фронта в 1954, Bangla как один из языков положения Пакистана на встрече общенациональной ассамблеи 9-ого мая 1954.
До 1971, день наблюдался самопроизвольно, и служился по мере того как случай для того чтобы возродить ощупывания национализма и бенгальского nationhood. После высвобождения, день стал через национальный праздник и университет dhaka take over обслуживание Shaheed Minar и окружающего пространства и ответственности организовать чествование. Цветастые конструкции alpana покрашены на земле, и вирши Bangla и проходы прозы о Bangla написаны на стенах смотря на Shaheed Minar.
На одной минуте за полночью 21-ого февраля, президент Бангладеша приезжает в Shaheed Minar для того чтобы оплатить homage к martyrs языка. Он последован за премьер-министром, членами шкафа, штатом дипломатических представительств в Dhaka, политическими руководителями, представителями различных заведений и cEtc организаций. В течении дня, люди всех времен и от всех прогулок жизни посещают Shaheed Minar для того чтобы оплатить дань к тем которые дали их жизни для Bangla. Гуляющ медленно, они пеют mournful примечания elegy, «pari bhulite ki ami в феврале ekushey rangano rakte bhaiyer Amar» (могу я забыть 21-ое февраля зарумяненное с кровью моих братьев?). Отдельно от этой известной песни, много поетов писали стихотворения 21-ого февраля. В чествовании дня, академия bangla держит месяц-длиннее книжную ярмарку и организует литературоведческие и культурные случаи в течении месяца.
Специальными программами будут передачой и телевещанием выделяя важность дня. По-разному культурные организации также аранжируют различные функции. Газеты опубликовывают специальные дополнения.
Ekushey февраль сыграло важную роль в делать бенгальцев осведомленно их культурного и национальной традиция и предельно вело к творению Бангладеша в 1971. С 2000, 21-ое февраля также наблюдается как международный день языка мати в дани к тем которые пожертвовали их жизни для их источника родного языка
: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
ekushey februari
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Ekushey Februari nu riep ook enkel Ekushey, 21 Februari, Shaheed Dibas (de Dag van Martelaren) en, sinds 2000, de internationale dag van de moedertaal. Op 21 die Februari 1952, aan 8 Falgun 1359 in de kalender Bangla beantwoordt, werden een aantal studenten die voor de erkenning van Bangla als één van de staatstalen een campagne voeren van Pakistan gedood toen de politie op hen in brand stak.
Zelfs vóór de verwezenlijking van Pakistan in 1947, waren er eisen geweest dat Bangla de tot staatstaal van Pakistan wordt gemaakt. In Juli 1947, stelde Dr. Muhammad shahidullah voor dat, na het vertrek van de Britten, Bangla de tot staatstaal van de nieuwe staat zou kunnen worden gemaakt. Kort na de verwezenlijking van Pakistan, bij de eerste zitting van de Wetgevende Assemblage van Pakistan op 23 Februari 1948, dhirendranath stelde datta voor dat Bangla één van de talen van de Assemblage samen met het Engels en urdu wordt gemaakt. Het voorstel werd verworpen.
In Maart 1948, kwam de Gouverneur Algemene Mohammed ali jinnah in Oost-Pakistan aan. Op 21 Maart 1948, op een openbare vergadering in dhaka, verklaarde hij dat Urdu alleen de staatstaal van Pakistan zou zijn. Later bezocht khwaja nazimuddin, die Eerste Minister van Pakistan na de khan moord van liaquat ali was geworden, Oost-Pakistan in Januari 1952. Voor 27 Januari, op een openbare vergadering in Paltan Maidan, herhaalde hij de verklaring van Jinnah dat Urdu de enige staatstaal van Pakistan zou zijn. In protest, hield het Universitaire Comité van de Nationale Taal Dhaka een symbolische staking op 30 Januari. Een vergadering werd gehouden op de dag in Amtala, op de universitaire campus, waar de studenten ertoe verbonden om de taalbeweging te dragen. Een besluit werd ook genomen om een staking in alle onderwijsinstellingen van de provincie op 4 Februari waar te nemen. De volgende dag, had een alle-partijvergadering in de Bibliotheek van de Staaf plaats Dhaka waarkhan bhasani van Maulana Abdul Hamid voorzat. Op de vergadering werd een Comité van de Actie van de Nationale Taal van de 40 lid alle-Partij gevormd. De vergadering steunde de staking uitnodigt 4 Februari.
Dienovereenkomstig, werd een staking waargenomen in alle onderwijsinstellingen op 4 Februari. Een studentenvergadering op de dag verzocht provincie-brede hartal op 21 Februari. De overheid, van zijn kant, haalde Sectie 144 op 20 Februari aan, verbiedend openbare vergaderingen, verzamelingen en processions. Politici van de oppositie waren onwillig betrokken te worden bij een conflict met de overheid vlak vóór een algemene verkiezing. Het Comité van de Actie van de Nationale Taal van de alle-Partij, dat die nacht ontmoette, die door een meerderheidsstem wordt beslist Sectie 144 niet te overtreden.
De studentengemeenschap, echter, weigerde om dit besluit goed te keuren. Op een vergadering op de ochtend van 21 Februari op de campus van de kunstenfaculteit van de universiteit (nu het dhaka medische universiteit en ziekenhuis), kwamen de studenten eenstemmig overeen om zich aan het vroegere besluit te houden om Sectie 144 te tarten. Na de vergadering, begonnen zij op het gebouw van de Medische herberg van de Universiteit zich te verzamelen. Van daar probeerden zij om naar de Provinciale Assemblage te werk te gaan waar een zitting van de Wetgevende Assemblage Oost- van Bengalen op het punt stond te beginnen. De politieagenten op plicht probeerden om de studenten te verspreiden door spaties in brand te steken. Toen dit ontbrak, stak de politie in de menigte in brand. In het vuren abul barkat, een universitaire student, rafiq uddin Ahmed, een student van Universiteit Debendra, manikganj, en jabbar Abdul, werd een jonge landbouwer van gaffargaon, gedood. abdus salam, een bankwerknemer, werd verwond in het vuren en stierf later in het ziekenhuis. Minstens twee anderen worden ook verondersteld in het vuren gedood te zijn die dag.
De reactie op de politiemoord was direct. De mensen begonnen zich op het gebouw van het Medische Ziekenhuis van de Universiteit te verzamelen Dhaka. Helemaal over het land, protesteren de gehouden scholen en de universiteiten vergaderingen, verzamelingen en processions. Om de situatie onder controle te brengen, dwong de overheid een avondklok af en stelde het leger in Dhaka op. Tartend de avondklok, op 22 Februari, kwamen de studenten naast gemeenschappelijke mensen uit op stadsstraten de moord protesteren. Zij namen aan een gayebijanaza deel (begrafenisgebed dat zonder het lijk wordt gehouden) op de Medische campus van de Universiteit. Op de nacht van 23 Februari, construeerden de studenten a ter plekke shaheed minar (het gedenkteken van martelaren) waar de studenten waren gedood. Drie later dagen, vernietigde de politie het gedenkteken.
Niettemin, bereikte de beweging voor de erkenning van Bangla als staatstaal impuls. Na de resounding overwinning van de verenigde voorzijde in 1954, werd Bangla gezien als één van de staatstalen van Pakistan bij een zitting van de Nationale Assemblage op 9 Mei 1954.
Tot 1971, werd de dag spontaan waargenomen, en diende als gelegenheid om het gevoel van nationalisme en Bengaalse nationhood te doen herleven. Na bevrijding, werd de dag een nationale vakantie en de universiteit van dhaka nam het behoud van Shaheed Minar en het omringende gebied en de verantwoordelijkheid om de herdenking over te organiseren. De kleurrijke alpanaontwerpen zijn ter plaatse geschilderd, en de verzen Bangla en de prozapassages over Bangla worden op de muren geschreven die Shaheed Minar onder ogen zien.
Één minuut voorbij middernacht op 21 Februari, komt de President van Bangladesh in Shaheed Minar om aan hulde aan de taalmartelaren te betalen. Hij wordt gevolgd door de Eerste Minister, leden van het kabinet, personeel van diplomatieke opdrachten in Dhaka, politieke leiders, vertegenwoordigers van diverse instellingen en organisaties enz. Door de dag, bezoeken de mensen van alle leeftijden en van alle gangen van het leven Shaheed Minar om hulde aan zij te betalen die hun leven voor Bangla gaven. Langzaam lopend, zingen zij de mournful nota's van de elegie, „Amar bhaiyer rakte februari van ranganoekushey AMI ki bhulite pari“ (kan ik 21 Februari vergeten dat met het bloed van mijn broers rood is geworden?). Behalve dit beroemde lied, hebben vele dichters gedichten op 21 Februari geschreven. In herdenking van de dag, houdt de banglaacademie een maand-lange boekmarkt en organiseert literaire en culturele gebeurtenissen door de maand.
De speciale programma's zijn uitzending en telecast die het belang van de dag benadrukken. De verschillende culturele organisaties schikken ook diverse functies. De kranten publiceren speciale supplementen.
Ekushey Februari speelde een belangrijke rol in het maken van Bengalis van hun en nationaal cultuurbezit bewust en leidde uiteindelijk tot de verwezenlijking van Bangladesh in 1971. Sinds 2000, 21 wordt Februari ook waargenomen als Internationale Dag van de Taal van de Moeder in hulde aan hen die hun leven voor hun moedertaalBron
offerden: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
[إكوشي] فبراير - شباط
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
دعا [إكوشي] فبراير - شباط الآن أيضا [إكوشي] صحيحة, 21 فبراير - شباط, [شهيد] [ديبس] (شهيدات يوم) و, منذ 2000, دوليّة أم لغة يوم. في 21 فبراير - شباط 1952, يماثل إلى 8 [فلغن] 1359 في [بنغلا] تقويم, قتلت [ا نومبر وف] طالبات يشترك للتمييز [بنغلا] كواحدة من الدولة لغات باكستان كان عندما شرطة أطلق النار على هم.
حتّى قبل الخلق باكستان في 1947, كان هناك قد كان طلبات أنّ [بنغلا] يجعل الدولة لغة باكستان. في يوليو-تمّوز 1947, دكتورة [موهمّد] اقترح [شهيدولّه] أنّ, بعد المغادرة من الالبريطانيوّن, [بنغلا] استطاع كنت جعلت الدولة لغز من الدولة جديدة. اقترح [شورتلي فتر] الخلق باكستان, في الجلسة أولى من باكستان اجتماع تشريعيّة في 23 فبراير - شباط 1948, [دهيرندرنث] [دتّا] أنّ [بنغلا] يجعل واحدة من اللغات من الاجتماع مع اللغة الانجليزية وأوردية. رفضت الاقتراح كان.
في مارس - آذار 1948, حاكمة عامّة محمّد علي وصل [جينّه] في باكستان شرقيّة. في 21 مارس - آذار 1948, في اجتماع عامّة في دكا, أفاد هو أنّ [أوردو] فحسب كان الدولة لغة باكستان. فيما بعد [كهوجا] زار [نزيمودّين], الذي تلقّى يصبح رئيس وزراء باكستان يتبع الإغتيال ال [ليقوت] علي [كهن], باكستان شرقيّة في يناير - كانون الثّاني 1952. في 27 يناير - كانون الثّاني, في اجتماع عامّة في [بلتن] [ميدن], كرّس هو [جينّه] بيان أنّ [أوردو] كان الوحيد دولة لغة باكستان. في إحتجاج, دكا جامعة [نأيشنل لنغج] دعا لجنة إضراب رمزيّة في يناير - كانون الثّاني 30. أمسكت اجتماع كان على اليوم في [أمتلا], على الجامعة حرم جامعيّ, حيث طالبات رهنوا أن [كرّي ون] اللغز حركة. أخذت قرار كان أيضا أن يلاحظ إضراب في كلّ [إدوكأيشنل ينستيتثأيشن] من المحافظة في 4 فبراير - شباط. ال [نإكست دي], [ألّ-برتي] أمسكت اجتماع كان في دكا قضيب مكتبة في أيّ [مولنا] [أبدول] حميد [بهسني] [كهن] رأس. في الاجتماع 40 عضوة [ألّ-برتي] [نأيشنل لنغج] شكّلت [أكأيشن كمّيتّ] كان. ساند الاجتماع الإضراب [كلّ ون] فبراير - شباط 4.
وفقا لذلك, لاحظت إضراب كان في كلّ [إدوكأيشنل ينستيتثأيشن] في فبراير - شباط 4. طالبة دعا اجتماع على اليوم ل [بروفينس-ويد] [هرتل] في 21 فبراير - شباط. استحضر الحكومة, على جزءه, قسم 144 في 20 فبراير - شباط, يحظر عامّة اجتماعات, استجماعات ومواكب. معارضة كان سياسيات غير راغب أن يحصل متورّطة في صدام مع الحكومة [جوست بفور] إنتخاب عامّة. ال [ألّ-برتي] [نأيشنل لنغج] قرّر [أكأيشن كمّيتّ], أيّ التقى أنّ ليلة, ب [مجوريتي فوت] لا أن ينتهك قسم 144.
الطالبة رفض جماعة, مهما, أن يقبل هذا قرار. في اجتماع على الصباح من 21 فبراير - شباط على الحرم جامعيّ من الفنّ كلية من الجامعة (الآن دكا طبيّة كلية ومستشفى), وافق الطالبات بشكل إجماعيّ إلى عصا إلى القرار مبكّرة إلى التّحدّي قسم 144. بعد الاجتماع, بدأ هم يجمع على الفرضيات من الطبيّة كلية نزل. من هناك حاول هم أن يباشر نحو الاجتماع ريفيّة حيث جلسة من الشرقيّة بنغال اجتماع تشريعيّة كان حوالي أن يبدأ. الشرطيات [أن دوتي] مجرّبة أن يفرق الطالبات ب أطلق النار فراغات. عندما [فيلد] هذا, الشرطة أطلق النار داخل الحشد. في الإشعال [أبول] [بركت], جامعة [أهمد] طالبة, [رفيق] [أودّين], طالبة من [دبندرا] كلية, [منيكغنج], و [أبدول] [جبّر], مزارعة شابّة من [غفّرغون], كان قتلت. [أبدوس] جرحت [سلم], بنك موظفة, كان في الإشعال ومات في مستشفى فيما بعد. على الأقلّ اثنان صدقت أخرى أيضا أن يتلقّى يكون قتلت في الإشعال أنّ يوم.
كان الردّ فعل إلى الشرطة قتل فوقيّة. الناس بدأوا أن يجمع على الفرضيات من دكا طبيّة كلية مستشفى. [ألّ وفر] ال أمسك بلد, مدارس وكلاوي إحتجاج اجتماعات, استجماعات ومواكب. أن يحضر الحالة تحت تحكم, أنفذ الحكومة حالة منع تجوّل ونشر الجيش في دكا. يتحدّى الحالة منع تجوّل, في 22 فبراير - شباط, أتى طالبات إلى جانب [كمّون بيوبل] خارجا على مدينة شوارع أن يحتجّ القتل. هم ساهموا في [غبي] [جنزا] (صلاة جنازيّة يمسك دون الجسم ميّتة) على الطبيّة كلية حرم جامعيّ. على الليل من 23 فبراير - شباط, بنى الطالبات [ا] [شهيد] [مينر] (شهيدات نصب تذكاريّ) على البقعة حيث الطالبات تلقّى يكون قتلت. ثلاثة أيام فيما بعد, دمّر الشرطة النصب تذكاريّ.
ومع ذلك, كسب الحركة للتمييز [بنغلا] كدولة لغة قوة اندفاع. بعد ال يدوّي نصرة من ال يوحّد جبهة في 1954, ميّزت [بنغلا] كان كواحدة من الدولة لغات باكستان في جلسة من الاجتماع وطنيّة في 9 شهر ماي 1954.
حتّى 1971, لاحظت اليوم كان تلقائيّا, وخدمت بما أنّ مناسبة أن ينعش الأحاسيس من قومية وكيان وطنيّ بنغاليّ. بعد تحرير, أصبح اليوم عطلة وطنيّة والجامعة دكا استلم الصيانة من [شهيد] [مينر] وال [سورّووندينغ را] والمسؤولية من ينظّم الإحياء ذكرى. غنيّ بالألوان [ألبنا] دهنت تصاميم على الأرض, و [بنغلا] بيت شعر ونثر ممرات حول [بنغلا] كتبت على الجدر يواجه [شهيد] [مينر].
في واحدة دقيقة بعد منتصف ليل في 21 فبراير - شباط, يصل الرئيس بنغلادش في [شهيد] [مينر] أن يدفع ولاء إلى اللغة شهيدات. هو تبعت بالرئيس وزراء, أعضاء من الخزانة, ملاكة ال [ديبلومتيك ميسّيون] في دكا, زعيمات سياسيّة, ممثلات من مؤسسات مختلفة ومنظمات [إتك.]. طوال اليوم, يزور الناس من كلّ أعمار ومن كلّ مشية الحياة [شهيد] [مينر] أن يدفع جزية إلى أنّ الذي أعطى حيواتهم ل [بنغلا]. يمشي ببطء, يغنّى هم البطاقات [موورنفول] من المرثاة, "[أمر] [بهير] [ركت] [رنغنو] [إكوشي] فبراير - شباط [أمي] [كي] [بهوليت] [بري]" (يستطيع أنا نسيت 21 فبراير - شباط يحمّر مع الدم من إخواني?). [أبرت فروم] هذا أغنية مشهورة, قد كتب كثير شاعرات قصائد في 21 فبراير - شباط. في إحياء ذكرى من اليوم, [بنغلا] يمسك أكاديميّة كتاب [مونث-لونغ] عادلة وينظّم أدبيّة وحادثات ثقافيّة طوال الشهر.
برنامج خاصّة إذاعة وإذاعة تلفزيونيّة يركّز الأهمية من اليوم. يرتّب منظمات مختلفة ثقافيّة أيضا أعمال مختلفة. جرائد ينشرون ملاحق خاصّة.
لعب [إكوشي] فبراير - شباط دور مهمّة في يجعل [بنغليس] مدركة من هم ثقافيّة وميراث وطنيّة وأخيرا قاد إلى الخلق بنغلادش في 1971. منذ 2000, 21 لاحظت فبراير - شباط أيضا يكون كدوليّة أم لغة يوم في جزية إلى أنّ الذي ضحّى حيواتهم ل هم [موثر تونغ]
مصدر: http://search.com.bd/banglapedia/HT/E_0034.htm
|
|
| February 21, 2008 | 2:41 AM |
|
|
 |
Fixed
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Now I can view my bulletin board. its fixed so if u want, u can send me msgs.
Fixe
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Maintenant je peux regarder mon tableau d'affichage. le son fixé ainsi si u veulent, u peut m'envoyer des msgs.
Fijo
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Ahora puedo ver mi tablón de anuncios. su fijado tan si u desea, u puede enviarme msgs.
Fisso
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Ora posso osservare il mio bordo del bollettino. il relativo riparato così se la u desidera, u può trasmettermi i msgs.
Örtlich festgelegt
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Jetzt kann ich mein Anschlagbrett ansehen. sein so geregelt, wenn u wünschen, u kann mir msgs schicken.
Fixo
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Agora eu posso ver minha placa de boletim. o seu reparado assim se u quiser, u pode emitir-me msgs.
Fixat
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Nu kan jag beskåda min anslagstavla. dess som så fixas, om u önskar, u kan överföra mig msgs.
Фикчированн
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Теперь я могу осмотреть мою доску общявлений. свое зафиксированное так если u хочет, то, u может послать мной msgs.
Vast
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Nu kan ik mijn prikbord bekijken. zo vast zijn als u wil, u kan me sturen msgs.
ثابتة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
الآن أنا يستطيع شاهدت [بولّتين بوأرد] ي. ه يثبت هكذا إن [أو] يريد, [أو] يستطيع أرسلتني [مسغس].
|
|
| February 10, 2008 | 11:19 AM |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Filter By Type
Friends
Links
11100 views
|
 |